Sacré bleu,nyh.

Hue hue, på begäran av Baldie så uppdateras denna med en totalt onödig vägg med text. Mys eller hur, alla blir glada.
Eller inte men iaf.
Kan berätta att jag återigen har varit sjuk i en vecka. Det är fan inte kul. Jag blir sjuk hela jävla tiden på vintern. Och be mig för fan inte att ta på mig mer kläder. Har jag mer kläder på mig kan jag lika gärna med ta på mig en sådan där sumobrottar dräkt. Skulle bli ungefär lika stor då.
Det är bara det att mitt immunfösvar suger gammal möglig getballe. Det hatar mig, seriously.
Den här gången var det dock inget alltför allvarligt, ont i halsen, rinnande näsa och en massa hosta.
Fatta att jag har gått runt i en hel jävla vecka och låtit som en fucking whisky kärring. Det är nice att gå runt och låta som en alkoholist. Man låter så sexigt. Rawr liksom. Sen fanns det ju tillfällen då jag inte hade någon röst alls och då kan jag tänka mig att folk jublade då de slapp höra min ljuvliga röst.
Och nu.. sitter jag här och harklar mig som en äcklig gammal peddo gubbe och LYSSNAR till Jeff Dunhams akter under Spark of Insanity. Jag behöver inte se skiten. Det är roligare att lyssna för då får man fina bilder i huvudet. Just nu har jag en rullande chihuahua i huvudet. Det är fan nice. En pipande boll som just fått ett koppel i fejset och sen rullar iväg. Haha, kärlek på det.
Jeff Dunham är Gud.
Jag är också Gud iofs men det är en annan story som jag inte orkar ta upp nu. Den här Guden är besatt av cola. Det är livets dryck och jäääävligt onyttigt. Får sluta dricka det på ett tag nu asså,ehe.
Men nu orkar jag inte skriva mer. Det är jobbigt och mina fingrar är iskalla och börjar domna bort. *chop chop*