måndag 10 augusti 2009

Agony

I morgon får man klara besked. Förhoppningsvis.
Den människan jag kännt längst i mitt liv, min barndomsvän som bara är 3 veckor äldre än mig har varit utomlands i några veckor nu. Den senaste veckan har han tydligen inte kännt sig så bra. Han har ringt och sagt det till sin mamma som är barndomsvän med min. Självklart ringer hon då upp min mamma och pratar med henne, hon är ju gammal undersköterska och kan sådana saker. De gissar på att det är en förkylning som blivit värre av att han varit ute och solat på dagarna. Något man bör undvika då man är förkyld.
Det går ett par dagar och han blir bara sämre. En av hans vänner ringer upp hans mamma och försäger sig. Och tur det.. Wiktor mår verkligen bara sämre och sämre. Han hade sagt att det kändes som att ögonen skulle sprängas och han hade haft en konstant huvudvärk. Inte så konstigt med tanke på vad som hade hänt, hans kompis hade inget val mer än att säga sanningen. Nån vecka tidigare så hade killarna varit ute och festat då några svenska mullater,ursäkta språket, hade kommit och tydligen börjat kaxa med Wiktors kusin Isak. Har även kännt honom sen barnsben och visst, han är stor i orden men liten på jorden. Han vet hur man käftar. Jag gissar på att han gjort något sådant. Skulle inte förvåna mig. Wiktor går fram och lägger handen på axeln på en av mullaterna och säger vänligt att de ska lugna ner sig och inte bry sig om Isak. Mullaten blev tydligen rasande och knuffar iväg Wiktor. Rakt in i en stenmur. Han slår hårt i huvudet och tappar medvetandet. Han ligger bara och skakar på marken. Ambulans tillkallas och de åker till sjukhuset. Han blir utskriven så fort han återfår medvetandet. Ett rejält misstag.
I lördags orkade han inte mer. Han hade så ont i huvudet och de åkte in till sjukhuset igen. Efter röntgen konstaterade man att han hade en blödning i hjärnan. Om de bara hade kunnat göra det första gången han kommit till sjukhuset så kunde han möjligtvis få slippa smärtan som han gått igenom.
Om allt går vägen så kommer han hem i morgon. Sen får man se vad som händer.
Jag höll på att bryta ihop när mamma berättade det där. Visst, jag har inte träffat honom på ett år minst och jag är inte så jätte tight med honom. Det förändrar inte det faktum att jag har kännt honom i hela mitt liv. Jag har växt upp med både honom och Isak. Tanken på att han kunnat dö där nere var hemsk. Tanken på att han möjligtvis inte skulle finnas är hemsk.
Jag hoppas att han mår bättre snart. Hoppas.

fredag 7 augusti 2009

Jak er full, everybody is full.

Kim hittade en intressant bild på en kvarglömd kamera. I lol'd bigtime. Fy fan blev både äcklad och glad på samma gång. xD
Och jag är aningen full f.y.i.

onsdag 5 augusti 2009

tisdag 4 augusti 2009

måndag 3 augusti 2009

Old Kingdom




Woop woop!
Efter två dagars väntan har jag äntligen fått ner hela Kingdom Hospital.
Köpa nom nom imorrn och tjocka mig till serien, mhm. <3